Barbro Holm Ivarsson är leg. psykolog, jurist, författare och konsult. Hon är landets främsta expert på förlåtelse, och har arbetat med förlåtelse i 33 år. Läs om Barbro här ››
Använd formuläret här ››
Svar: Du köper den billigast och enklast i nätbokhandeln, till exempel här hos Adlibris ››
Du köper den billigast och enklast i nätbokhandeln, till exempel här hos Adlibris ››
Du kan få Barbros hjälp att förlåta digitalt eller vid ett personligt möte i Vadstena. Läs mer här ››
Förlåtelse innebär att lyfta det som har hänt av dina axlar, och jag, Barbro, vet att det går. Börja med att prova förlåtelseprocesserna på den här sajten. Du kan också få Barbros hjälp att förlåta digitalt eller vid ett personligt möte i Vadstena. Läs mer här ››
Gör förlåtelseprocessen fler gånger. Du behöver träna på det. Du kan också få Barbros hjälp att förlåta digitalt eller vid ett personligt möte i Vadstena. Läs mer här ››
Jag tänker att det är en naturlig del av livet att bli osams med en närstående, och att din uppgift är att acceptera att deras relation och konflikt måste få ha sin gilla gång. Visa att du älskar dem villkorslöst, båda två, och respekterar att de har sin konflikt på sitt sätt. Visa att du stödjer dem, och står vid deras sida, och att du hoppas och tror att de kommer att lösa konflikten när tiden är mogen. Ta inte ställning i konflikten.
Jag föreslår att du gör en förlåtelseprocess av din väninna på egen hand. Konflikter löser ofta upp sig när man gör ett förlåtelsearbete, även om det bara är den ena parten som vill lösa konflikten och gör förlåtelsearbetet.
För att verkligen förlåta behöver vi koppla in vårt högre medvetande. Bara i kontakt med vårt högre medvetande har vi tillgång till den visdom som behövs. Det är därför förlåtelseprocesserna innehåller visualisering.
Jag föreslår att du gör två förlåtelseprocesser, förlåt både dig själv och den andra personen. Det spelar ingen roll vilken du tar först.
Jo, om du vill och kan. Som jag ser det finns det tre möjliga steg i förlåtelse. Förlåtelsens steg 1 är att göra sig fri från de smärtsamma känslor och negativa tankar. Det är det viktigaste steget. Steg 2 innebär att få en mer positiv syn på den andre. Steg 3 är försoning i bemärkelsen att återupprätta relationen. Ingen måste ta steg 2 och 3, men att lära oss att ta steg 1 är nödvändigt för att vi ska må bra. Att ta både steg 1 och 2 kan man kalla för fullständig förlåtelse.
Även den som har gjort något fasansfullt är en människa värd medkänsla. Vi behöver förstå att människor handlar i enlighet med den livserfarenhet, mognad och insikt de har och vad de tror på och förmår. Det är därför alltid rimligt att förlåta oavsett vilka grymheter en individ har begått. Vi måste skilja på handlingen och människan. Och i det fall en person bevisligen har gjort en ond handling i full medvetenhet om att den kommer att skada andra kan vi fråga oss: vad har den här personen i sin ryggsäck som gör att hen tänker och handlar så här? Vad har gjort hen så hård, kall och okänslig? Kanske skulle du förstå om du hade varit i personens kläder. Så snart du kan tolka det som har hänt som ett misstag av en person som i stunden inte förstod och förmådde bättre blir det lättare att förlåta. Du kan acceptera och känna medkänsla med personen samtidigt som du tar ansvar för dina känslor, vidtar åtgärder för att tillgodose dina behov och sätter dig i säkerhet när det behövs. Vad en person än har gjort mot dig är det bara du som kan sätta stopp för att du genom dina egna tankar låter personen leva med dig och fortsätta att skada dig.
Du förlåter för att slippa gå omkring med negativa känslor, och må dåligt för något som har hänt. Försoning innebär att man återupprättar relationen.
Oförlåtelse skulle kunna definieras som att du ‒ efter att ha upplevt dig förorättad eller sårad av en annan person ‒ behåller och ältar känslor av vrede, agg och förbittring. Du väljer att fortsätta tänka negativa tankar och återuppleva de negativa känslor du upplevde då det hände. När du ältar vad som har hänt behåller och förstärker du de negativa tankarna. Du ger då den person som har felat makt över dig. Känslorna tynger ner dig, gör dig orolig och berövar dig din kraft, livsglädje och frihet. Det gör ont och du lider. Du är inte fri att leva helt och fullt i nuet, glad, kreativ och lycklig. För du är fastkedjad vid den person som har förorättat dig, vid det förgångna och dina negativa tankar om vad som skett. Om du inte kan agera och sedan släppa det som har hänt kan det leda till att du mår väldigt dåligt.
Ingen måste förlåta. Att acceptera det som har hänt är en förutsättning för förlåtelse, men förlåtelse är någonting mer. Det innebär att lyfta av sig ilska, hat, agg och förbittring. En människa kan acceptera en händelse men ändå känna ilska, hat, agg och förbittring när hen tänker på händelsen och på den person som kränkt en. Speciellt om kränkningen är allvarlig täcker ordet acceptans inte alls in vad som sker när man förlåter: förlåtelse innebär att helt befria sig själv från negativa känslor på grund av vad någon annan har gjort. Man har inte längre ett band till personen som innebär att man då och då tänker på personen och på vad hen har utsatt en för, och känner obehag. Man är helt fri.
Förlåtelse ett viktigt tema i de stora religionerna, särskilt i kristendomen, men förlåtelse är för alla. Andligt intresse är inte på något sätt en förutsättning för förlåtelse.
Tvärtom. Att kunna släppa det som hänt och gå vidare med sitt liv, sedan man gjort vad man kan, är en stor styrka.
Den vanligaste invändningen mot förlåtelse är att det ger intryck av att man därmed godkänner det som skett. Det är självklart inte meningen. Du ska inte ge upp din rätt att säga ifrån, konfrontera någon med ett felaktigt beteende, skydda dig, sätta gränser för vad andra får göra mot dig eller hur nära de får komma dig, kämpa för rättvisa, eller hävda dina behov eller din rätt enligt lagar och regler. Men när du har vidtagit de åtgärder du behöver måste du kunna släppa det som hänt ‒ och förlåta ‒ för att gå vidare med ditt liv. En annan vanlig missuppfattning är att förlåtelse innebär att man måste träffa personen igen. Det behöver man naturligtvis inte om man inte vill, och det är ofta vare sig lämpligt eller möjligt.
Vi ska sätta gränser för hur andra får bete sig mot oss och sätta stopp för trakasserier, övergrepp, utnyttjande och andra kränkningar. Men när vi har gjort vad vi kan måste vi kunna förlåta både den andre och oss själva oavsett vad som har hänt, och oavsett om den andre t.ex. inser sitt fel och ber om förlåtelse. Förlåtelse hjälper oss att lugna oss, få perspektiv och se klart på situationen. Så länge vi är blockerade av ilska, hat och agg är vi inte konstruktiva. Förlåtelse handlar alltså inte om att ursäkta eller tillåta dålig behandling. Det handlar om att du som bär på oförlåtelse ska sluta må dåligt, vara arg och grubbla på saker som inte kan göras ogjorda.
Ja, man har sett i forskning att om en person är alltför förlåtande när det gäller övergrepp i ett förhållande med en våldsam och aggressiv partner kan det få till följd att övergreppen fortsätter. Då kan förlåtelse bli en farlig strategi som leder till att man inte agerar för att sätta stopp för våldet. Först måste du skydda dig, sätta gränser och sätta dig i respekt. Sedan behöver du lämna det som hänt bakom dig, och det är då förlåtelse är till hjälp.
Kortsiktigt kan vrede ge den energi som behövs för att sätta dig i respekt och skydda dig själv och andra. Vrede och upprörda känslor är naturligt när du eller någon som står dig nära har blivit kränkt, hotad eller sårad, och du kanske måste sätta stopp för överträdelser och övergrepp. Men när du har satt stopp för kränkningen och är i säkerhet behöver du kunna samla ihop dig och lugna dig för att kunna tänka klart. Du behöver dra dig tillbaka, tänka, och få perspektiv på situationen. Därefter kan du förhoppningsvis handla på ett mer genomtänkt sätt och så släppa det hela. Om du fortsätter bära på ilska, hat och agg under lång tid tar det ifrån dig sinnesfriden, kraften och tillfredsställelsen med livet, och kan till och med göra dig sjuk. Då är du ingen bra problemlösare och det kan allvarligt rubba din inre balans och ditt välbefinnande.
Idag lyfter man fram förlåtelse som någonting viktigt för att människor ska må bra inom den så kallade positiva psykologin. Den positiva psykologin intresserar sig för hur människor kan växa, bli starka och bli lyckliga. Det finns tusentals vetenskapliga artiklar om förlåtelse som visar att förlåtande människor mår bättre än de som är oförlåtande.
Det är naturligtvis individuellt, och olika beroende på vem och vad du förlåter. Många akuta oförlåtelser kan du släppa direkt. ”De svåraste” kan ta många år. Men vad spelar det för roll? Gör förlåtelseprocessen många gånger. För varje förlåtelseprocess du gör blir du lugnare, starkare och friare.
Att förlåta kan vid mycket svåra övergrepp och kränkningar kännas olämpligt, irrelevant och till och med absurt. Men då är det viktigt att förstå vad syftet är: att hjälpa till så att handlingen inte fortsätter att skada offret. Vad en person än har gjort mot dig är det bara du som kan sätta stopp för att du genom dina egna tankar låter personen leva med dig och fortsätta att skada dig. Om du lever med ilska, agg och förbittring i många år kan det i sig bli en skada. När man har gått igenom ett svårt trauma är en förlåtelseprocess sannolikt aktuell först i ett senare skede, när man har bearbetat det som hänt och känner ett behov av att försöka lämna händelsen bakom sig och gå vidare med sitt liv.
Skuld, skam och samvete har ett syfte. Det är känslor som ska hjälpa oss navigera genom livet utan att stöta oss för mycket med andra människor. Obehagskänslorna ska tjäna som ledtrådar för att förändra det som behövs. Innan du förlåter dig själv behöver du dels rätta till det du har gjort, kanske genom att be om förlåtelse, och dels upphöra med ett skadligt beteende.
Även när skulden rent objektivt framstår som fullkomligt obefogad kan känslorna vara lika svåra. Det som stör vår sinnesfrid måste vi ta itu med. Man behöver få stöd att själv inse att vissa skuldkänslor är obefogade. Självförlåtelseprocessen är en utmärkt metod för det. I processen får man hjälp att inse att skuldkänslorna är just obefogade.
Det finns många skäl. Ett kan vara att man tror att man har en fördel av att behålla vreden, agget och oförlåtelsen. Ofta tänker man (omedvetet) att man skyddar sig själv mot att bli sårad en gång till genom att hålla oförrätten levande i sitt medvetande. I det mycket korta perspektivet kan det mycket väl vara så. En kraftfull reaktion kan vara ett viktigt skydd för att hålla en annan person i schack. Men när man väl är trygg mot fortsatta kränkningar behöver man bli av med sin börda av negativa tankar. En annan anledning att behålla oförlåtelsen kan vara att man vill bestraffa den andre. Problemet är att man blir skadad själv när man bär på oförlåtelse länge.
Det är alltid rätt att befria sig själv från negativa känslor, och det är huvudsyftet med förlåtelse.